Nostalgi!

I typ en timma nu har jag suttit och surfat på olika filmer och böcker som har lämnat spår hos mig sedan jag var liten. Det började med dockskåpet som Therese tagit ner från vinden... Jag och Gustav lekte med det igår ikväll och det var nästan att man inte kunde sluta. Precis som när man får kontakt med Barbies igen och alla dom där småsakerna som dom har. Man kunde öppna spisluckan på spisen och hitta en skinka. Man kunde öppna köksluckorna och hitta små tallrikar... Jag som är sådär pysslig tycker ju sånt där är skitroligt. Så jag började tänka på mitt egna lilla dockskåp, och mammas dockskåp som vi lekte med hos mormor och morfar... Sen kom jag att tänka på en barnbok som min gammelmoster hade (har?) som handlar om en familj i ett dockskåp och som jag älskade! Men jag hittar inte den någonstans på internet, främst för att jag inte vet vad den heter... Men, det är inte slut än. Efter att ha tankarna fullt inställt på dockskåp så kom jag ihåg en film av Astrid Lindgren med Per Oscarsson i en av rollerna där en liten pojke helt plötsligt hamnade i sin mammas dockskåp. Dockan Mimmi i dockskåpet blev till liv och helt plötsligt så attackerades "huset" av en rövare (Per Oscarsson) som ville åt Mimmis pärlhalsband. Ingen rövare finns i skogen hette filmen och jag tyckte den var så spännande och fantasifull!

En annan film som jag älskade och som jag tyckte var jättespännande och sorlig (intresset för spänning har alltid varit där märker jag nu) var Gull-Pian. Den handlade om en liten ficka som får flytta in hos sina mostrar och sin elaka snobbiga kusin eftersom hennes mamma ligger sjuk i lungsot. Flickan Eva är en normal flicka med inte allt för fina kläder och saker, hennes käraste ägodel är sin docka. Berit (den snobbiga "fina" flickan) har också en docka, en i porslin. Och hon mobbar lilla Eva för sin tygdocka... Berit är verkligen skitelak, och jag tror att det var det som gjorde det så hemsk.

Sen en liten påminnelse till min syster om en bok vi hade hemma. Draken med de röda ögonen... Såg den bland en massa Astrid Lindgren- böcker och jag blev sådär dundernostalgisk igen.