Igår var det begravning för Johan. Världens snällaste, roligaste, tryggaste kille... Det gör så ont i mig att jag inte fick vara med på begravningen igår. Hörde att det var väldigt fint, väldigt mycket Du... Bara tanken på hur ledsna familjen, killarna och de andra var ger mig en stor klump av gråt i halsen. Det lär väl dröja tills jag kommer hem ungefär tills det värsta är över... Vilket blir i påsk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
du hade kunnat komma ner.
Skicka en kommentar